... det är kanske inte riktigt min melodi.

Trotts att jag är en ung och framgångsrik människa som i stortsett har allt, från högskoleutbildning, ett heltidsjobb som jag trivs med, till världens bästa pojkvänn och föräldrar som bryr sig om mig, god ekonomi, en fin lägenhet, förlovningsring på vänster ringfinger, hälsa och frånvaro av sjukdom, goda vänner och alla andra förutsättningar för att vara lycklig - så är jag aldrig nöjd.

Det som upptar det mesta av min tid är att sitta hemma i soffan och grubbla eller surfa runt på Internet och jämföra mig med andra för att alltid komma fram till att de är eller har det bättre än jag.

Mitt missnöje består i huvudsak i att jag tror att jag skulle vara mycket lyckligare om jag bodde i ett eget hus, utan grannar som man störde sig på (p.g.a. lyhördhet och fri insyn mellan husen) och med möjlighet att utforma bostaden mer som man själv vill samt ha en egen trädgård. Missnöjet med bostaden resulterar i att hemnet.se är en av de hemsidor som besöks mest frekvent av mig... en sisådär 4-5 ggr per dag. Där letar jag efter "den perfekta villan" men på vägen hittar jag också många mindre perfekta bostäder som blir en slags hemvist för mina drömmar fram tills dess att vi går på visningen och jag inser att "här kan vi ju för faan inte bo".  

Jag inbillar mig också att jag skulle vara lyckligare om jag var gift och hade barn. Att då väldigt många vänner skaffar barn just nu och att alla dessa nyblivna mammor, som inte verkar ha något annat att göra, sitter på Facebook och redogör för deras barns minsta lilla framsteg (eller bakslag som jobbig amning, nedkräkta kläder eller sömnlösa nätter ) har fått mig att kalla Facebook för Babybook istället. Detta samtidigt som jag fortsätter att läsa deras inlägg men en slags hatkärlek.

Som ni säkert förstår finns det ju ytterligare en hemsida som upptar stor del av min tid... jag skrev ju också att jag säkerligen skulle vara lyckligare om jag var gift... rätt gissat: Bröllopstorget.se ligger också som länk i mina favoriter. Undrar ni hur många timmar man egentligen kan spendera på att titta på bilder på andra människors vigselringar och brudklänningar?! Svaret är många!

Dessa tre är de just nu största grubblerierna i mitt liv, men tro mig det varierar. Ibland blir det där med egen hund väldigt viktigt och emellanåt är att byta jobb det enda rätta för att jag skall bli lycklig.

Men människa tänker du nu, hur svårt kan det vara?! Köp ett hus, gift dig och skaffa barn, köp en hund och utbilda dig till barnmorska! Sitt inte där i soffan och beklaga dig det blir inget bättre av! 

Jag tror dock inte att det är så lätt. Trots att min primitiva hjärna inbillar sig att Villa, Vovve och Volvo är vägen till lycka finns det en liten del av mitt förstånd som vet att jag aldrig kommer  finna lyckan om jag söker i matrialistiska ting. Det finns flera orsaker till att jag vet det.

Redan vid barnsben såg jag prov på två människors misslyckade försök till att finna lycka. Det var min farbror och hans fru som sökte lycka i barnafödande, husköp, pampigt bröllop och fina prylar och frekventa semeterresor.  Inte nog med att ekonomin blev urlakad av ett sådant beteende deras sökande resluterade inte i att det fann nämnvärt mycket lycka utan det hela slutade med att de separerade, och sedan fortsatte vara två tämligen olyckliga människor på var sitt håll.

Jag har för egen del också upplevt att yttre omständigheter och materiella ting ökar lyckan föga. Första gången var jag ungefär 20 år, jag och pojkvännen bodde båda hemma hos vardera föräldrarna och upplevde den konstalationen som tämligen påfrestande. "Om vi flyttar ihop och får något eget, så kommer vi bli mycket lyckligare" tänkte jag naivt. Vi fick ganska fort tag i en lägenhet, flyttade ihop och allt var toppen, ett tag. Tills jag börjde längta efter att bo i hus istället och började tycka att det var dags att vi förlovade oss. Vi hade inte blivit särskilt mycket lyckligare tillsammans för att vi flyttade ihop även om umgänget helt klart hade underlättats.

Det dröjde dock ett par år innan pojkvännen gav efter och faktiskt överraskade med förlovning. Allt som upptagit mina drömmar slog plötsligt in  och ringen han själv designat var finare än jag någonsin kunnat föreställa mig! Toppen, men ett tag därefter var jag knappast lyckligare än jag varit innan.

Är jag olycklig då?

Nej... jag skulle inte vilja beskriva mig själv som olycklig, som jag skrev tidigare har jag inget att vara olycklig över, snarare tvärt om. Istället skulle jag vilja beskriva mig som... missnöjd.

Missnöjet handlar om att jag har svårt att uppskatta det jag har och helatiden jämför mig med andra. Jag känner mig misslyckad för att jag ej har uppnått det samma som andra samtidigt som jag ej ser det som jag faktiskt uppnått som en bedrift.  Sådan är jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så vad hände sedan. I går skrev Svägerskan på Facebook att Lill-tjejen var på dagen tre månader gammal. På tre månader kan man göra mycket åt sin situation...eller? Sanningen är den att inte mycket har hänt sedan den där kvällen då Pojkvännen sa mig ...

Målet är att bli nöjd och lycklig, skev jag i förra inlägget. Det är ju rimliga mål att ha, de flesta vill nog känna sig nöjda och lyckliga. För mig är det dock naturligt att vara som jag är, hela tiden sträva efter något nytt och aldrig vara riktigt...

Det finns flera anledningar till varför jag startar denna blogg.   För det första så har jag läge velat skapa en blogg som handlar om heminredning eller kost och motion, intresseområden som jag har men saker som jag kanske inte alltid är så dukti...