Det finns flera anledningar till varför jag startar denna blogg.

För det första så har jag läge velat skapa en blogg som handlar om heminredning eller kost och motion, intresseområden som jag har men saker som jag kanske inte alltid är så duktig på att genomföra och slutföra. Skulle bli en ganska torftig blogg om någon som under ett par veckor målar om en byrå men sedan inte gör något mer åt inredningen i hemmet under det året. Eller om någon som kan skriva och ge goda råd om träning och matvanor men som inte orkar följa sina egna råd.

Den andra orsaken till bloggandet är just det som jag redan berättat om mig själv: att jag är missnöjd. Pojkvännen och mamma kallar mig ibland deppig, ledsen, nedstämd eller olycklig, men jag kallar mig snarare missnöjd eller inte lycklig. Målet är ju givetvis att vara nöjd och lycklig.Vägen dit hoppas jag att jag nu slagit in på och den känns viktig att på något sätt dokumentera, så varför inte i en blogg. Kanske kan jag dessutom peta in lite heminredning och kost och motion under tiden.

Tredje orsaken till bloggandet är just det att jag älskar att skriva och tycker nog att jag är ganska så bra på det. Då snackar vi inte handstil eller fingersättning och snabbhet på tangentbordet. Nej vi snackar formuleringar, dispositioner och röda trådar. På gymnasiet när jag och bästa kompisen skrev många arbeten ihop dikterade jag texten och hon (som är mycket snabb på tangentbordet) skrev ner det jag sa. För ett par veckor sedan var jag hemma hos henne och omformulerade hennes C-uppsats där hon på vissa ställen kört fast. Jag dikterade och hon skrev, trotts att jag inte kunde någonting om ämnet. Förutom de egna uppsatser jag skrivit genom min högskoleutblidning har jag också nytta av skrivandets förmåga på mitt arbete där jag troligen är bäst på att skriva omvårdnadsplaner och dokumenterar omvårdnadshandlingar.

Slutligen känns bloggande som en möjlighet att få vara helt ärlig och öppen med hur jag känner och vad jag tycker. Jag har mycket tankar, åsikter och känslor som jag undviker att dela med mig av för att jag är rädd att det skall skrämma bort människorna omkring mig. Pojkvännen och mamma vet förståss allt om mina djupa mörka hål, men övriga i omgivningen försöker jag hålla ovetandes. För dem är jag en kanske inte glad men i alla fall inte deppig, snarare tyst, klok och snäll. Så vill jag att det skall förbli och därför bloggar jag anonymt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så vad hände sedan. I går skrev Svägerskan på Facebook att Lill-tjejen var på dagen tre månader gammal. På tre månader kan man göra mycket åt sin situation...eller? Sanningen är den att inte mycket har hänt sedan den där kvällen då Pojkvännen sa mig ...

Målet är att bli nöjd och lycklig, skev jag i förra inlägget. Det är ju rimliga mål att ha, de flesta vill nog känna sig nöjda och lyckliga. För mig är det dock naturligt att vara som jag är, hela tiden sträva efter något nytt och aldrig vara riktigt...

... det är kanske inte riktigt min melodi. Trotts att jag är en ung och framgångsrik människa som i stortsett har allt, från högskoleutbildning, ett heltidsjobb som jag trivs med, till världens bästa pojkvänn och föräldrar som bryr sig om mig, g...